Ja, så kom då dagen. Den dagen man aldrig vill uppleva, men i ditt fall, så känner jag bara en lättnad. En lättnad över att det trots allt gick rätt så snabbt när du väl blev dålig.
För mindre än två veckor sedan så ramlade du i hemmet, tyvärr så illa att du inte kunde repa dig. Men du var en fighter, en kämpe in i det sista. Trots ett svagt hjärta så höll du ut ett bra tag, så idag när du tog din sista suck, så var det nog en suck av lättnad. Du hade kämpat länge nog och nu var det dags att ta farväl.
Jag är så glad att jag hade möjligheten att vara en hel del hos dig den sista tiden. Även om jag aldrig kommer få veta om du visste om att jag var där, så tror jag nog innerst inne att du hade bra koll. Jag fick vara där med din yngsta dotter, min mamma, vid din sida när du beslutade dig för att nu får det räcka och tårarna som föll ner för min kind var både av ledsamhet och lättnad. 🙂
Tack mormor för de knappt 37 år som du och jag fick tillsammans och glöm inte att tacka morfar för de drygt 26 som jag fick tillsammans med honom. Vi har haft så mycket roligt tillsammans, att det skulle vara omöjligt för mig att sammanfatta dom alla här och nu. Jag tror helt enkelt inte att jag skulle fixa det just nu, men jag återkommer i frågan.
Se nu till att ta hand om morfar o pricken som jag vet väntar på dig där uppe. Är det någonstans det är fest inatt så är det just där uppe på den plats i himmelen, där du nu får träffa dina nära och kära som väntat på dig där uppe. Vi lovar att hålla ställningarna här nere.
Ett sista farväl från ”mormors lelle”
Ta hand om dig o hälsa morfar. Någon dag ses vi igen och tills dess vill jag bara att du skall veta att jag älskar er båda!
nya heddes hörna 