En vecka har gått.

Då var det dags att reflektera över den första veckan som gastric bypass opererad, hur har det då gått så här långt? Jo, bara bra. Vad det gäller operationen så funkar allt bra. Det enda är ett blåmärke som utvecklats från ett vanligt blåmärke runt ett av ”titthålen” till att sprida sig över vänstra delen av magen och som nu ser ut som jag vet inte vad, när det har börjat gå över till en mer svart ton. 🙂

Tydligen så har det att göra med den forskning som jag har att göra med genetik o övervikt att göra. Då går dom in under operationen och gör en biopsi o då kan man tydligen se ut såhär efteråt. 🙂 INgen vacker syn, men inte så mycket man kan göra. 🙂

Vad är då jobbigast om nu något är jobbigt? Jo, det är själva ätandet. Man är helt ärligt aldrig hungrig och bli mätt på skit o ingenting. Dessutom skall man äta varannan timma. Det är nästan så att man får ställa klockan för att överhuvudtaget komma ihåg att äta. 2 dl blir det åt gången. Det skall ta 40 min att äta upp det o det tog det verkligen de första dagarna, men nu går det nog på 20 iaf. 🙂

Vad det gäller vikten så ligger den på -16,1 kg sedan jag var på bedömning den 22/10 på Ersta.

Till sist vill jag bara ge er mina varmaste rekomendationer till Ersta sjukhus. Får ni möjlighet att välja så skulle jag utan tvekan välja Ersta. Bara underbar och vänlig personal som verkligen tar sig tid att lyssna på en o inte har bråttom iväg hela tiden.

Dagen före.

Så sitter jag då här, dagen innan operationen som jag för mindre än tre månader bestämde att jag ville satsa fullt ut på. Visst har det gått snabbt, men jag har hela tiden haft koll på vad operationen innebär, vilka risker det finns med den och vad jag kan förvänta mig av den. Har lusläst o frågat på varenda forum som finns att finna och nu kan jag lova er, är jag förberedd.
Men det hade aldrig gått såhär fort om jag inte hade legat på sedan dag ett. Dom som tror att detta bara löser sig själv har fel, grundligt fel. Om jag hade lutat mig tillbaka o rullat tummarna så hade jag suttit hemma i Nol nu o haft mellan tre och fem år kvar till operation, för ingenstans får du informationen om vad du har rätt till om du inte letar upp den själv. Istället sitter jag på ett hotelrum i stockholm o blickar ut över ett nersläckt djurgården o inser att det bara är ett par timmar kvar och detta har jag kämpat mig till, men inte helt själv, det skall gudarna veta. Hade inte min härliga farbror Rolf informerat mig om vårdgarantin för ganska exakt tre månader sedan så hade jag inte suttit här idag. Hade jag inte haft en fru som stöttat mig till ett hundra procent, så hade jag inte suttit här idag. Hade jag inte haft fyra underbara döttrar så hade jag kanske aldrig insett att så som jag levt med min övervikt, förmodligen skulle inneburit att mitt liv inte blivit så långt som jag innerligen hoppas att det blir. Det är lika mycket för deras skull som min egen som gör att jag gör den här resan. Jag vill hoppa studsmatta med mina barn nästa sommar, jag vill kunna leka, springa o jaga runt efter dom utan att jag skall ta slut efter 30 sekunder, jag vill framför allt se dom växa upp o bli dom starka, roliga och underbara individer som jag vet att dom kommer att bli. Allt detta kanske jag skulle gått miste om om jag inte tog det där beslutet för snart tre månader sedan, men nu hoppas jag, att med hjälp av operationen och min egen övertygelse på min egen motivation kunna finnas med er alla på både gott o ont i lång tid framöver, vare sig ni vill det eller ej.
Måste även passa på o tacka alla inne på Viktop och Viktdropp för all er hjälp. Men framför allt alla härliga o hjälpsamma tjejer inne på GBP tråden på Familjeliv. Ni vet alla vilka ni är.

Nästa gång ni hör något från mig så är jag säkert nyopererad. Kom o möt mig på andra sidan. Imorgon lanserar vi hedde 2.0!!!

Nu går det minsann undan!

I och med att jag sitter i en sådan situation at jag söker nytt jobb så har det hela tiden känts lite jobbigt att veta att operationen ligger i juletid. Inte så lätt att lägga fram det på en intervju. Därför så ringde jag i torsdags till Ersta Sjukhus o frågade om jag kunde sätta upp mig på en återbudslista eller om dom hade något liknande. Javisst, meddelade dom, det kommer ju in återbud ibland så dom hade en lista för det. Ett dygn senare ringer dom upp o fråga om jag vill komma om två veckor, den 27/11 för operation? Naturligtvis tvekar jag inte en sekund o tackar glatt ja. Så nu är det helt plötsligt mindre än två veckor till operation och imorgon, söndag, skall jag börja helflyta. Modifast i knappt två veckor innan operationen. Detta för att inska fettet kring levern, då dom måste flytta på levern för att kunna genomföra operationen.
Så ikväll firar jag av mitt gamla liv med en glass. Lejonet & Björnen Pepparkaka, det närmaste julmat jag kan komma i år. 🙂

Operationstid ej bekräftad.

Precis som jag misstänkte så verkar det som om jag kommer opereras innan jul, men det var knappt. Enligt utomlänsavdelningen på Ersta så skall jag träffa narkosläkaren på måndag den 21/12 och sedan opereras tisdagen den 22/12. Jag har dock ej ännu fått kallelsen via vanlig post, så jag håller det hela lite öppet fortfarande. Vi får se om jag får komma hem på julafton eller om det blir i mellandagarna. Klart är iaf att vi bestämt med barnen att vi skjuter lite på julafton i år o har det när jag kommer hem igen, vill ju inte missa det. Barnen får dessutom fira julafton två ggr då, vilket dom säkert inte har något emot. 🙂

Numera godkänd.

Så var det då avklarat. Bedömningen på Ersta sjukhus gick bra och jag är godkänd för operation.
Dagen började med att jag lämnade hemmet 06.15 för att ta mig in till Göteborg för vidare färd med X2000 till Stockholm. Trevligt sällskap gjorde att resan upp gick på nolltid. Det diskuterades allt från Blåvitt och säljjobb, till magsäcksoperationer och brunnsboskolan. 🙂 Det visade sig att vi båda hede gått på Brunnsbo samtidigt, då ha var 72:a och jag 73:a. 🙂
Väl uppe så väntade jag en stund innan Bastis kom o hämtade upp mig, för vidare färd mot söder o lunch. Bastis bjöd på Thaimat o vi blev sittandes en stund o pratade igenom en massa. Riktigt kul att ses igen även om det bara var för en kort stund. Bastis körde mig sedan till Ersta där jag kom in vid hal ett, hade tid hos sköterskan vid ett, så det var gott om tid. Satte mig i väntrummet o läste igenom några tidningar där bojan djordizc (eller hur det nu stavas) förklarade varför ajk kommer ta guldet i år o bla bla bla. Samma gamla skit som han brukar säga. Du får gärna ta med dig bucklan ner till Göteborg i bussen Bojan, men hem åker du tomhänt!
Besök hos sköterska följdes av dietist besök för att sedan avslutas med att jag blev tappad på en massa blod o därefter fick träffa läkaren. Efter en 20 minuter eller så så stod det klart att jag var godkänd för operation och om jag hade tur så kunde det bli operation innan jul, annars efter helgerna, vilket ju är riktigt snart. 🙂 🙂 🙂
Från Ersta tog jag mig en promenad genom ett gråmulet stockholm och gick mot centralen. Där väntade jag ett tag innan Marco kom o vi gick o åt middag innan hemfärden mot västkusten igen. Tack för trevligt middagssällskap Marco. 🙂
Hemma i huset igen vid kvart över elva o trött så trött. Dock så tyckte inte Maja o Ida att jag skulle sova så mycket så dom har röjt i soffan inatt, så nu är man ännu mer sleten, men vad gör väl det. Det är fredag och Blåvitt skall koppla guldgreppet ikväll. Vinner dom borta mot BP så är det i hamn, det vågar jag sticka ut hakan o säga!

Fått tid till bedömningen.

Idag kom så det efterlängtade brevet från Ersta sjukhus. Om redan tre veckor (22/10) skall jag dit på bedömning och om allt går som det skall där så kommer jag förmodligen att få en operation i februari. 🙂
Hörde rykten om att de som fick sina tider nu först fick komma dit i december, men som sagt, jag får komma dit om tre veckor o det känns hur bra som helst, det är ju ingen tid alls.

Ingen tid idag, men allt bara positivt. :)

Ringde Ersta idag i förhoppning om att få en läkartid, men dom hade inte fått scheman ännu för oktober, så det fanns inga tider att ge ut. Däremot så var jag inskriven och jag skulle få en tid så fort schemat bara kom in, så det verkar som om jag är godkänd så långt i alla fall, vilket känns jättebra.
Jag kommer att gå på min läkartid på Sahlgrenska imorgon ändå, mest för att kolla av vad den läkaren tycker och skulle det ”skita sig” med Ersta, så har jag i alla fall en remiss på sahlgrenska som backup. 🙂
Så nu går jag o väntar på att ett kuvert från Ersta skall dimpa ner i brevlådan med en läkartid. Det sägs ju att inget är som väntans tider, men det är bara skitsnack. 😉

Snacka om skillnad.

Ja, nog märks skillnaden på behandlingen man får på offentliga och privata sjukhus.
I torsdags så pratade jag ju med obesitas mottagningen på sahlgrenska där dom lovade att ge mig en ny läkartid på måndag (alltså igår) eftersom dom då skulle få i nya läkartider. Dom skulle därefter höra av sig direkt, eftersom dom själv tyckte att det var orimligt att min gamla läkartid flyttades fram över en månad. Gårdagen gick utan att jag hörde ett enda ljud ifrån dom och på något besviket sätt så är jag faktiskt inte förvånad.
Dess raka motsats har jag funnit på Ersta Sjukhus i Stockholm. Kontaktade deras utomlänsavdelning igen igår för att höra så att jag skickat in mina papper rätt, eftersom jag skickat dom direkt till kirurgen. Hon meddelade då glatt att när dom ser att jag kommer från ett annat län så hamnar jag snabbt hos dom istället. Frågade lite försiktigt om när jag tros kunna få reda på om och när jag får en läkartid. Hon sa till mig att ringa i slutet av veckan så skulle hon nog kunnat f fram en tid tills dess. Ett helt annat bemötande, servicekänsla och vilja att hjälpa till.
Jag har full förståelse för dom snaälla och underbara människor som jobbar på offentliga sjukhusen och det värsta är att det är dom som sitter o svarar i telefon som oftast får ta emot alla de arga, besvikna och uppgivna patienter som ringer o klagar när detflyttas tider fram o tillbaka när det inte är dom själva som är orsak till irritationen. Men om man ringer och är besviken och smått förbannad och får till svar att dom skall höra av sig en viss dag för att reda upp situationen, då borde det inte vara för mycket begärt att dom gör det också?

Så nu har jag gnällt av mig för idag. Nu känns allt lite bättre. Ha de gôtt allesamman!

En lång uppdatering om viktläget.

Ja, herregud, var skall man börja? Lovade ju att jag skulle skriva flitigt om min viktresa som skulle genomföras med hjälp av överviktsenheten på Sahlgrenska. Saken är den att allt bara drar ut på tiden där och därför är det lite svårt att göra någon uppdatering, men eftersom det hänt en hel del vid sidan om istället, så det finns en del att gå igenom. 🙂
Efter sömnapné undersökningen så gick dom på semester och jag hade ingen ny tid förrän jag skulle till dietisten den 21/8, efter det skulle jag snabbt få en läkartid. Dietisten pratade länge med mig om matvanor motion osv. Även hon (precis som alla andra jag träffat där) frågade mig om jag inte skulle be om att få operation, då jag uppfyller alla kriterier för att få en operation, en sk gastric bypass. Jag meddelade i vanlig ordning att visst kunde jag tänka mig det, men det är ju flera års kötid på sahlgrenska, närmare bestämt fem och det kändes väldigt avlägset. Jag fick iaf en läkartid till den 4/9 och såg mycket fram emot att äntligen komma igång, vilken behandling det än skulle bli.
Jag har iaf sedan dess funderat fram och tillbaka och verkligen kommit fram till att operation är det jag verkligen skulle vilja få hjälp med att göra. Kollar då upp mer o mer info om hur man kan göra och upptäcker vårdgarantin och valfrihet i vården. Har ju ingen järnkoll på sådana saker, men numer är jag expert. 🙂 Så nu tänkte jag att jag skulle prata med läkaren och förhoppningsvis så fixar han en remiss til kirurgen på sahlgrenska o då kan jag åberopa vårdgarantin när jag får besked om väntetiden.
I tisdags fick jag dock ett brev från dom som verkligen fick bägaren att rinna över. Min läkartid var flyttad till den 8/10, över en månad framåt och detta fick jag reda på bara en vecka efter att jag fått tiden. Blev så fruktansvärt ledsen och besviken. Var hur laddad som helst och nu kände jag bara all motivation sjunka genom golvet. Dessutom hade dom inte telefontid förrän på torsdag.
Fick iaf tag i dom på torsdagen o dom tyckte själva att det var orimligt att man skulle behöva vänta i tre och en halv månad för att få träffa läkaren. Hon skulle dock få in nya läkartider i september nu på måndag och jag skulle då få en omgående. Kontaktade då vårdslussen och berättade hur det låg till och hon som jag pratade med där var väldigt bra, hon godkände direkt att jag kunde utnyttja valfirhet i vården och skrev ut en betalningsförbindelse till Ersta sjukhus i stockholm. Sen var Sabina uppe på vårdcentralen igår och hämtade min gamla remiss från vårdcentralen o sen gick allt iväg till Ersta. När jag pratade med utomlänsavdelningen på Ersta så fick jag informationen att de remisser som kommer in nu får läkartid i oktober och blir man godkänd för operation så fick man en operationstid tre-fyra månader längre fram. Nu hörde jag igår dock att det är remisstopp på kirurgen fram till nyår, men bara man kan få komma på läkarbesöket, så är man ju iaf inskriven o klar när dom väl släpper operationstider igen.