Snart hemgång.

Snart inlagd i tre dagar o det närmar sig hemgång. Idag har jag för första gången fått i mig lite att äta sen jag kom hit i fredags morse. Igår var det bara klara drycker som gällde o jag fick nästan i mig de 1000ml jag skulle ha i mig. Idag har jag hållt mig strikt till schemat, men det har varit tufft. Började med 2 dl yoghurt imorse o sedan dess har jag verkligen fått kämpa. Blir mätt på skit o ingenting, men då skall man ändå truga i sig resten. Varje 2dl portion har i princip tagit en timma att få i sig. Jag vet, det låter intge klokt, men det är verkligen så det är. 🙂 Sen när man väl har fått i sig det, så är det bara en timma kvar tills man skall äta igen. *phu* Och sedan håller det på så tills man får sitt sista mål mat 20.00. Det har iaf gått o jag har fått i mig allt. Vet inte riktigt hur jag skall lösa det på tåget hem imorgon, om jag kan köpa någon drickyoghurt eller liknande. Får ta det med dietisten imorgon.
Egentligen skulle jag väl kunnat åka hem idag, men läkaren ville träffa mig imorgon o jag villsjälv träffa honom, för sist jag såg honom var jag inte direkt i perfekt form så att säga. 🙂 Dessutom så känns det som om jag har massor av frågor till dietisten, så det blir nog bra att träffa dom imorgon o sen så tar jag mig mot centralen efter lunch.

Vi ses imorgon Göteborg.

Tack för alla lyckönskningar under tiden.

Sabina, Jag älskar dig o är så tacksam för att du vill vara min. *puss*

Dagen före.

Så sitter jag då här, dagen innan operationen som jag för mindre än tre månader bestämde att jag ville satsa fullt ut på. Visst har det gått snabbt, men jag har hela tiden haft koll på vad operationen innebär, vilka risker det finns med den och vad jag kan förvänta mig av den. Har lusläst o frågat på varenda forum som finns att finna och nu kan jag lova er, är jag förberedd.
Men det hade aldrig gått såhär fort om jag inte hade legat på sedan dag ett. Dom som tror att detta bara löser sig själv har fel, grundligt fel. Om jag hade lutat mig tillbaka o rullat tummarna så hade jag suttit hemma i Nol nu o haft mellan tre och fem år kvar till operation, för ingenstans får du informationen om vad du har rätt till om du inte letar upp den själv. Istället sitter jag på ett hotelrum i stockholm o blickar ut över ett nersläckt djurgården o inser att det bara är ett par timmar kvar och detta har jag kämpat mig till, men inte helt själv, det skall gudarna veta. Hade inte min härliga farbror Rolf informerat mig om vårdgarantin för ganska exakt tre månader sedan så hade jag inte suttit här idag. Hade jag inte haft en fru som stöttat mig till ett hundra procent, så hade jag inte suttit här idag. Hade jag inte haft fyra underbara döttrar så hade jag kanske aldrig insett att så som jag levt med min övervikt, förmodligen skulle inneburit att mitt liv inte blivit så långt som jag innerligen hoppas att det blir. Det är lika mycket för deras skull som min egen som gör att jag gör den här resan. Jag vill hoppa studsmatta med mina barn nästa sommar, jag vill kunna leka, springa o jaga runt efter dom utan att jag skall ta slut efter 30 sekunder, jag vill framför allt se dom växa upp o bli dom starka, roliga och underbara individer som jag vet att dom kommer att bli. Allt detta kanske jag skulle gått miste om om jag inte tog det där beslutet för snart tre månader sedan, men nu hoppas jag, att med hjälp av operationen och min egen övertygelse på min egen motivation kunna finnas med er alla på både gott o ont i lång tid framöver, vare sig ni vill det eller ej.
Måste även passa på o tacka alla inne på Viktop och Viktdropp för all er hjälp. Men framför allt alla härliga o hjälpsamma tjejer inne på GBP tråden på Familjeliv. Ni vet alla vilka ni är.

Nästa gång ni hör något från mig så är jag säkert nyopererad. Kom o möt mig på andra sidan. Imorgon lanserar vi hedde 2.0!!!

På väg.

Vi fick ihop allt o han med tåget med extra tid på vår sida. mer uppdateringar sker när jag slipper uppdatera med mobilen.

Inget flyt i flytet.

Nä, jag har provat pulverdieter vid flera olika tillfällen o med flera olika resultat, men denna gången går det bara inte. Det är en pärs varje gång o då har jag bara hållt på i en dryg vecka. Hur gjorde jag när jag gick sex veckor på cambridge? Så fort jag svept en omgång så kommer illamåendet krypande, måste snabbt få tag på ett tuggummmi eller så för att få bort den vidriga smaken. Jag mår faktiskt illa efter varje gång.
Har nu räknat ut att det är 14 påsar kvar att ”svepa” i sig och det kommer naturligtvis gå bra, för sen börjar mitt nya liv. Det är väl därför man kramar skiten ur det gamla livet nu innan det nya börjar.
Ursäkta det ovanligt gnälliga inlägget. 🙂

Det rör på sig.

Sex dagar på flyt och 5,2 kg ner, det får man väl vara nöjd med. Förhoppningsvis så kan jag ha gått ner 7-8 kg lagom till operationen nästa fredag, då bör dom ju inte kunna klaga tycker man. 🙂
Idag blir det verkligen prövningarnas dag. Skall nu på morgonen baka två mjuka kakor som skall tas med till Nolcupen. Väl där så skall amn stå o bre smörgåsar, koka korv o steka hamburgare. Dessutom skall amn ha hand om godisförsäljning och chokladhjul. Får väl grunda med en Modifast innan jag går hemifrån o sedan blir det vatten för hela slanten. 🙂 Skall nog köra på tuggummi också, då andedräkten knappast är lika serviceminded som jag själv är och det är ju dumt att skrämma bort kunderna. 🙂

Nu går det minsann undan!

I och med att jag sitter i en sådan situation at jag söker nytt jobb så har det hela tiden känts lite jobbigt att veta att operationen ligger i juletid. Inte så lätt att lägga fram det på en intervju. Därför så ringde jag i torsdags till Ersta Sjukhus o frågade om jag kunde sätta upp mig på en återbudslista eller om dom hade något liknande. Javisst, meddelade dom, det kommer ju in återbud ibland så dom hade en lista för det. Ett dygn senare ringer dom upp o fråga om jag vill komma om två veckor, den 27/11 för operation? Naturligtvis tvekar jag inte en sekund o tackar glatt ja. Så nu är det helt plötsligt mindre än två veckor till operation och imorgon, söndag, skall jag börja helflyta. Modifast i knappt två veckor innan operationen. Detta för att inska fettet kring levern, då dom måste flytta på levern för att kunna genomföra operationen.
Så ikväll firar jag av mitt gamla liv med en glass. Lejonet & Björnen Pepparkaka, det närmaste julmat jag kan komma i år. 🙂

Sex veckor kvar!

Ja, jäklar. Nu är det bara sex veckor kvar innan jag skall opereras, det är ju ingenting. Är fortfarande chackad över hur fort allt har gått. Men tjôta har ju aldrig varit mitt problem o för en gångs skull så har jag faktiskt vunnit på det. 😉
Om fyra veckor så skall jag börja flyta, det vill säga dricka fyra påsar Modifast per dag fram till operation. Detta främst för att minska fettet runt levern, då den måste flyttas för att kunna utföra operationen.
Tror inte riktigt att det har sjunkit in ännu att jag faktiskt skall få operationen utförd. Det är ju som sagt endast två månader sedan som jag fattade beslutet att hoppa över alla andra metoder som jag redan provat så många gånger o göra något så drastiskt som att operera mig för att kunn agå ner i vikt, mne det känns så rätt och det oroar mig inte alls, iaf inte just nu. 🙂 Jag ser risken att dö pga min övervikt som så mycket större att alternativet med operation klart väger över.

Till sist vill jag bara gratulera snart3barnsmamma och alla andra på GBP tråden på familjeliv som numer är opererade och har startat sina nya liv. Ett stort grattis även till Lotta som fick sin operation förra veckan. 🙂

Operationstid ej bekräftad.

Precis som jag misstänkte så verkar det som om jag kommer opereras innan jul, men det var knappt. Enligt utomlänsavdelningen på Ersta så skall jag träffa narkosläkaren på måndag den 21/12 och sedan opereras tisdagen den 22/12. Jag har dock ej ännu fått kallelsen via vanlig post, så jag håller det hela lite öppet fortfarande. Vi får se om jag får komma hem på julafton eller om det blir i mellandagarna. Klart är iaf att vi bestämt med barnen att vi skjuter lite på julafton i år o har det när jag kommer hem igen, vill ju inte missa det. Barnen får dessutom fira julafton två ggr då, vilket dom säkert inte har något emot. 🙂

Numera godkänd.

Så var det då avklarat. Bedömningen på Ersta sjukhus gick bra och jag är godkänd för operation.
Dagen började med att jag lämnade hemmet 06.15 för att ta mig in till Göteborg för vidare färd med X2000 till Stockholm. Trevligt sällskap gjorde att resan upp gick på nolltid. Det diskuterades allt från Blåvitt och säljjobb, till magsäcksoperationer och brunnsboskolan. 🙂 Det visade sig att vi båda hede gått på Brunnsbo samtidigt, då ha var 72:a och jag 73:a. 🙂
Väl uppe så väntade jag en stund innan Bastis kom o hämtade upp mig, för vidare färd mot söder o lunch. Bastis bjöd på Thaimat o vi blev sittandes en stund o pratade igenom en massa. Riktigt kul att ses igen även om det bara var för en kort stund. Bastis körde mig sedan till Ersta där jag kom in vid hal ett, hade tid hos sköterskan vid ett, så det var gott om tid. Satte mig i väntrummet o läste igenom några tidningar där bojan djordizc (eller hur det nu stavas) förklarade varför ajk kommer ta guldet i år o bla bla bla. Samma gamla skit som han brukar säga. Du får gärna ta med dig bucklan ner till Göteborg i bussen Bojan, men hem åker du tomhänt!
Besök hos sköterska följdes av dietist besök för att sedan avslutas med att jag blev tappad på en massa blod o därefter fick träffa läkaren. Efter en 20 minuter eller så så stod det klart att jag var godkänd för operation och om jag hade tur så kunde det bli operation innan jul, annars efter helgerna, vilket ju är riktigt snart. 🙂 🙂 🙂
Från Ersta tog jag mig en promenad genom ett gråmulet stockholm och gick mot centralen. Där väntade jag ett tag innan Marco kom o vi gick o åt middag innan hemfärden mot västkusten igen. Tack för trevligt middagssällskap Marco. 🙂
Hemma i huset igen vid kvart över elva o trött så trött. Dock så tyckte inte Maja o Ida att jag skulle sova så mycket så dom har röjt i soffan inatt, så nu är man ännu mer sleten, men vad gör väl det. Det är fredag och Blåvitt skall koppla guldgreppet ikväll. Vinner dom borta mot BP så är det i hamn, det vågar jag sticka ut hakan o säga!

Tänker fram o tillbaka, men vet inte riktigt hur vi skall lösa det. :(

Just nu funderar vi mest hela tiden på hur vi skall lösa saker o ting framöver då flera olika faktorer påverkar all planering.
Jag är uppsagd från mitt jobb på Maskinfjädrar och min sista arbetsdag där är den 24/3 -10 och jag håller på för fullt att söka nytt jobb. Samtidigt så har jag en operation som jag förmodligen får i januari-februari och där jag sedan är sjukskriven i fyra vecker efter operationen, kanske inte det mest optimala att komma med på en anställningsintervju. Utöver detta så har jag två pappamånader att ta ut och dom måste jag ta ut för att vi skall kunna ha Molly hemma till iaf augusti nästa år. Frågan är bara när jag skall ta ut dom, kanske inte heller det smartaste att komma med på en eventuell intervju. Om jag inte tar ut dom så har Sabina dagar som bara räcker till slutet av maj, vilket helt enkelt inte går. Sabina kan gå in o börja jobba varannan helg efter nyår, men då är det 10 timmars pass som gäller och då lär det ju inte funka så bra med amningen, men på så sätt, kanske vi kan spara några dagar per månad så att hon kan vara hemma ytterligare en månad, men det räcker inte heller. Om jag får ett nytt jobb så har jag ju ingen aning om jag får semester nästa år så att jag kan vara hemma en månad.
Ja, fy fan va tråkigt det är att man skall behöva vända o vrida på allt i minsta detalj, bara för att man skall slippa o sätta henne på dagis fån den dagen hon i princip fyller ett år, känns inte bra alls, men vad skall man göra? Just nu gäller det bara att försöka få ihop det över huvud taget så att vi kan få ihop det till augusti iaf.

I övrigt är allt på topp, bara detta orosmoln som vi måste lösa, hade förhoppningar på drömvinsten igår, men det sket sig. 😉